Dags för en uppdatering!

Nä, nu tusan är det dags för en uppdatering på denna bloggen! Malins bloggande gav mig lite kass samvete.. :)

Här hemma i Staffanstorp flyter livet på och Linus växer och växer. Nu blir han snart nio månader! Han kryper runt som en galning, reser sig mot allt och vill inte sitta still en sekund. Måste verkligen hålla med Emma om att det riktigt roliga mammalivet börjar efter sex månader. Gud vad det händer saker hela tiden!

I sommar ser vi fram emot gemensam semester hela familjen, vilket ska bli helt underbart. Men mest av allt längtar jag efter midsommar nu, midsommar på Bolmsö med god mat, mys, regn och chokladlotteri.

Nu när våren äntligen tittat fram passar vi på att grilla hos Susanne&Lucas, gå härliga promenader, leka på lekplatser och åka på roliga utflykter. Livet leker med andra ord!

Tills vi ses igen!

//madeleine

En liten kille jag älskar...

Älskade hund! När han om var han ganska skygg men ändå så oerhört kärlekstörstande! Min älskade lilla hund är med på allt från Linusmys till lydnadsträning och jogging, när helst matte vill. han är underbar med Linus och älskar att träna. Vad kunde man mer önska sig? Nu håller snön äntligen på att försvinna och vi ska komma igång både med lydnad och agilityträning. Under vintern har det mest varit klickerträning inomhus fråsett långpromenader och bus.

Älskar verkligen denna hunden och ser fram emot att ha honom hos mig i mååånga år!

Krama era nära och kära!

Igår, den 15 februari, förlorade Frida kampen mot cancern. På sin 26e födelsedag. Mina tankar går till hennes familj och alla de som dagligen slåss mot denna hemska sjukdom! Tänk så lätt det är att ta livet och alla dess simpla innehåll för givet. Här kan vi gå och beklaga oss över ditten och datten, rena skitsaker, när folk runtomkring oss är tacksamma bara de får leva och se solen gå upp om så bara till nästa dag. Så här skrev hon i sin blogg för en kort tid sedan:

"När vi fick träffa läkaren igår fick jag veta att jag inte kommer få några mer cellgifter. Tumörerna mellan lungorna har vuxit för fort på kort tid. Inte ens de starkaste doserna kommer att hjälpa, enligt läkaren. Förut levde jag en vecka i taget. Nu tänker jag njuta av varje dag jag får ha med mina nära och kära."

Det är så fruktansvärt orättvist!

En fond har startats i Fridas namn där man kan gå in och skänka pengar till cancerfonden. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger;

Strunta idag i Mcdonalds, ciggen, snusen, den där reatoppen och skänk en 50-lapp. Det är fan det minsta vi kan göra! Bläddra nu inte bara förbi sidan utan stanna nu verkligen upp och delta i denna kamp. Man kan också skänka valfri summa genom direkt internetbetalning. Här är länken:

Klicka här för att komma till "Fridas fond"

Hennes motto var "krama era nära och kära". Det ska vi verkligen ta fasta på och föra vidare!

Vila i frid.

Här händer det grejor!

Hejsan alla!

Ja, det går minsann långt mellan uppdateringarna nu.. Här hemma är det full rulle och dagarna bara flyger förbi. Linus växer så det knakar och håller på att lära sig krypa, så nu får dessa föräldrar vara på hugget! Nästan alltid är han världens goaste och gladaste pojke och gnäller mest när han är övertrött. Han börjar så smått komma in i åldern när främlingar är lite känsligt. Han vill helst kolla på dem i smyg bakom en snutte eller så.. :)

Dagarna fyller vi lätt som en plätt med alla sorters aktiviteter. Vi umgås med mammorna i vår närhet, fikar, shoppar och promenerar. Precis som sig bör för en mammaledig! Jag har gått med i aftonbladets viktklubb för att komma in i en bra livsstil, både för min och familjens skull. Så nu lagas det bra ordentlig mat varje dag! Jag har också börjat jogga för första gången på evigheter, och tillsammans har detta resulterat i en viktnedgång på än så länge 11,8kg. Är riktigt stolt äver mig själv och rekomenderar starkt viktklubb till den som känner sig manad att starta ett nytt liv!

Nästa vecka ska vi försöka komma iväg och hälsa på jobbet. Det är hög tid att Linus får introduceras med en Toyota! ;)

En lite tråkigare nyhet som de flesta nog redan vet, är att vi blivit en mindre i familjen. Nisse har flyttat och bor nu hos bekanta som har lite större barn. Vi visste ju sedan innan att han inte riktigt trivs med barn, men ville såklart ge det en chans. Dock har Nisse i takt med att Linus blivit allt mer rörlig, börjat dra sig undan och visat tydligt att han inte trivs. Vi tyckte det var orättvist mot Nisse att han skulle leva i den ständiga stressen och valde därför att låta honom flytta till ett hem där han slipper detta. Vi har bara fått positiva rapporter från nya hemmet och Nisse börjar göra sig allt mer hemmastadd! Älskade Nissepisse, vi saknar dig så det gör ont! Men det är guld värt att veta att du har det bättre nu. Tusen tack till Peter och Lizzie för att ni tog er an vår lilla kille!

Detta var allt för oss för denna gången, på återseende tills vi hörs nästa gång! så länge får ni njuta av lite bilder på vår älsklingskille!

Världens bästa son!

Defacto.